R - Juridisk ordlista i straffrätt

Rattfylleri. Den som kör ett motorfordon och har mer än 0,2 promille alkohol i blodet (eller 0,1 mg/liter i utandningsluften) gör sig skyldig till rattfylleri enligt 4 § TBL. Om alkoholhalten i blodet överstiger 1,0 promille (eller 0,5 mg/liter i utandningsluften) betecknas brottet som grovt rattfylleri. Jfr TBL, Återkallelse av körkort.

RB, Rättegångsbalk. Rättegångsbalken (1942:740) är namnet på den mest centrala processrättsliga lagen och innehåller alla grundläggande bestämmelser för rättegångar i såväl tvistemål som brottmål i tingsrätt, hovrätt samt Högsta domstolen.
Recidivfara. Betyder risk för fortsatt brottslighet och utgör skäl för häktning.

Reell konkurrens, Realkonkurrens. Vid reell konkurrens brottet är begått genom flera handlingar. Om flera brottsliga handlingar är likartade, kan de under vissa omständigheter utgöra ett enda brott. Gärningsmannen döms till ett gemensamt straff, varvid ett förhöjt straffmaximum enligt den strängaste bestämmelsen kommer att gälla jämte det högsta förekommande minimum i något av straffbuden. Distinktionen mellan ideal- och realkonkurrens saknar betydelse för straffmätningen. Jfr Ideell konkurrens.

Rekvisit. Varje lag ställer normalt upp ett antal villkor. För att en lag ska vara tillämplig krävs att något eller alla dessa villkor, rekvisit, är uppfyllda.

Relativ åtalsplikt. Kallas i äldre litteratur även opportunitetsprincipen (straffprocess). Åklagaren har en skyldighet att väcka åtal för alla brott som kommer till hans eller hennes kännedom (absolut åtalsplikt), men skyldigheten om en absolut åtalsplikt har numera flera omfattande fakultativa undantag som gör åtalsplikten relativ.

Res judicata. Res judicata (latin) avser förhållandet att en rättssak är avdömd, d.v.s. att ett visst materiellt rättsförhållande har blivit prövat genom dom, som äger laga kraft. Vid res judicata kan samma sak inte tas upp igen i en ny process (om inte den äldre domen undanröjs genom resning eller efter klagan över domvilla). Jfr Ne bis in idem, Rättskraft.

Resning. Ett särskilt rättsmedel som innebär att en dom som vunnit laga kraft kan ändras. Det vanligaste skälet till att bevilja resning är att nya omständigheter eller bevis har tillkommit efter det att domen vunnit laga kraft. Resning söks vid instansen över den som dömt i målet, dvs. Högsta domstolen när det gäller hovrättsdomar och hovrätten om det gäller en tingsrättsdom. Högsta domstolen beviljar i genomsnitt resning i ett par fall om året.

RhjL. Rättshjälpslag (1996:1619). Jfr Rättshjälp.

Riksåklagaren. Riksåklagaren är landets högsta åklagare och enda allmänna åklagare i Högsta domstolen. Riksåklagaren är också chef för Åklagarmyndigheten, som omfattar samtliga åklagare i Sverige med undantag för dem som är anställda på Ekobrottsmyndigheten, EBM. Riksåklagaren är dock högsta åklagare även för Ekobrottsmyndighetens åklagare. Jfr Riksåklagarens kansli.

Riksåklagarens kansli. Riksåklagarens kansli är åklagarmyndighetens "huvudkontor" med ansvar för bland annat rättslig utveckling, verksamheten i Högsta domstolen och administrativa uppgifter.

RL, Räntelag. Räntelagen (1975:635) är dispositiv, det vill säga den gäller om inget annat är avtalat eller utfäst eller särskilt föreskrivet. I ett enda fall är den tvingande och det är om avtalsvillkor inskränker gäldenärens rätt till jämkning enligt räntelagen. Betalas inte en skuld på förfallodagen ska ränta utgå från den dagen. Jfr Dröjsmålsränta.

Rotel. Arbetsenhet inom en domstol. En rotel består oftast av en domare, en notarie eller protokollförare och en domstolssekreterare.

RPSFS. Rikspolisstyrelsens författningssamling. Jfr SFS.

RPU, Rättspsykiatrisk undersökning. En psykiatrisk bedömning för att få underlag för om den misstänkte ska dömas till psykiatrisk vård istället för fängelse. Beslut om rättspsykiatrisk undersökning fattas av domstolen. En sådan får bara genomföras om den misstänkte har erkänt brottet eller om bevisningen är övertygande. Jfr Rättspsykiatrisk vård.

Rån. Rån är en form av stöld från person med inslag av våld eller hot om våld (8 kap. 5 § BrB). Ofta sker rån under vapenhot, men hotet av våld kan även vara av annat slag. Jfr Stöld.

Rättegångsfel. Handläggning vid en domstol som strider mot reglerna i rättegångsbalken.

Rättegångsfullmakt. Fullmakt för rättegångsombud att föra parts talan i rättegång. Fullmakten kan vara såväl muntlig som skriftlig, men en muntlig rättegångsfullmakt gäller bara i det aktuella målet. En skriftlig rättegångsfullmakt ska vara egenhändigt undertecknad av parten. Fullmakten ska innehålla ombudets namn. Fullmakten kan avse rättegång i allmänhet, men den kan när som helst återkallas. Ombud som har rättegångsfullmakt får på fullmaktsgivarens vägnar bl.a. även ta emot delgivning och ombesörja olika processhandlingar.

Rättegångshinder. När ett mål inte kan prövas i sak utan ska avvisas, t.ex. därför att det inte tagits upp i rätt domstol.

Rättegångsombud. En person, vanligen advokat eller annat juridiskt biträde, som har till uppgift att biträda en part i en rättegång.

Rättsföljd. Den rättsliga konsekvensen av ett visst förhållande, t.ex. det straff som ska dömas ut om ett visst brott har begåtts.

Rättshjälp. Rättshjälpslagen (1996:1619) innebär att det allmänna helt eller delvis står för en enskild persons kostnader i en rättslig angelägenhet, främst kostnaden för rättsligt biträde. Rättshjälpen täcker inte motpartens kostnader utan bara de egna. Om man förlorar ett tvistemål får man alltså normalt betala motpartens kostnader fullt ut vare sig man har rättshjälp eller inte. Rättshjälp får beviljas en fysisk person vars ”ekonomiska underlag” inte överstiger 260 000 kr.

Rättshjälpsavgift. Den avgift du själv ska betala när du beviljats rättshjälp. Avgiften utgör skillnaden mellan de totala kostnaderna för ditt ombud och den rättshjälp som staten betalar. Storleken på rättshjälpsavgiften beror på dina ekonomiska förhållanden. Barn under 18 år som saknar inkomst eller förmögenhet kan helt befrias från avgift.

Rättskraft. Domstolsbeslut som vunnit laga kraft är slutgiltigt och inte kan omprövas i nya rättegångar. Med rättskraftens negativa funktion förstår man domens verkan att hindra ny process och dom över samma sak, som redan genom domen blivit avgjord. Rättskraftens positiva funktion (snarare avsaknad av negativ rättskraft) är en helt annan typ av rättsverkningar och innebär att om en rättegång har som förutsättning en tidigare dom, kan dennas riktighet inte ifrågasätts. Jfr Ne bis in idem, Res judicata.

Rättskälla. Rättskällor utgörs främst av lagar med förarbeten (t.ex. propositioner), men också av t.ex. rättspraxis, juridisk litteratur, jämförande rätt och även rättssociologisk litteratur m.m.

Rättsmedel. Rättsmedel är de lagliga möjligheter som finns för att få ett rättsligt avgörande prövat på nytt. Ordinärt rättsmedel är överklagande, som kan användas innan domen eller beslutet vunnit laga kraft. Särskilda rättsmedel är resning, återställande av försutten tid och besvär över domvilla, som i vissa fall kan användas när en dom eller ett beslut vunnit laga kraft.

Rättspsykiatrisk vård. En person som rätten, sedan en rättspsykiatrisk undersökning genomförts, bedömer lida av allvarlig psykisk störning kan istället för att dömas till annan påföljd överlämnas till rättspsykiatrisk vård. Rättspsykiatrisk vård är inte tidsbestämd, utan vårdbehovet avgör hur länge vården ska fortgå. En särskild prövning kan göras av om den som överlämnats till rättspsykiatrisk vård är så frisk att utskrivning kan ske. En viktig faktor är då risken för återfall i brott. Förvaltningsrätten beslutar om utskrivning. Jfr RPU.

Rättsskydd. Rättsskydd är ett försäkringsskydd som i de flesta fall automatiskt ingår i svenska hem-, villa- och fritidshusförsäkringar. Det ingår dessutom i helförsäkringar av båt samt hel- och halvförsäkringar av bil. Rättsskydd innebär att din försäkring kan ersätta dina kostnader för ett ombud, t.ex. en jurist eller advokat, som hjälper dig i en rättslig angelägenhet.

Rättssäkerhet. Någon entydig definition finns inte, men allmänt brukar begreppet betyda att ett land har en lagstiftning och ett system i övrigt som innebär att den enskilda medborgaren har ett skydd för godtyckliga ingrepp från samhället självt, t.ex. att man inte åtalas eller döms utan tillräcklig bevisning, att man inte döms utan tydligt lagstöd och att alla medborgare oavsett samhällsställning eller ursprung bedöms på ett likartat sätt.

Rättsvillfarelse, Straffvillfarelse. Rättsvillfarelse, på latin error juris, är ett juridiskt begrepp för det förhållandet då en gärningsman invänder att han trott att handlingen var rättsenlig eller invänder att han inte känt till eller förstått att handlingen var brottslig. Som huvudregel är det varje medborgares ansvar att känna till vilka lagar och förordningar som gäller och den som begår ett brott på grund av rättsvillfarelse ska i regel ändå dömas. I uppenbart orsäktliga undantagsförhållanden kan den s.k. oegentliga rättsvillfarelsen i 24 kap. 9 § BrB eller uppsåtsregeln tillämpas.