A - Juridisk ordlista i straffrätt

Abolition. Efterskänkande av eventuellt straff redan innan åtal väckts eller dom avkunnats, i motsats till nåd som endast kan beviljas när laga kraftvunnen dom föreligger.

Absolut åtalsplikt. Om ett brott har begåtts och åklagaren anser att bevisningen är tillräcklig mot den misstänkte, är åklagaren enligt svensk rätt i princip skyldig att åtala. Undantag finns t.ex. för ungdomar under 18 år. Jfr Relativ åtalsplikt.

Abstrakt fara. En generell faremöjlighet utan att någon aktualiserad fara behöver ha uppstått för ett konkret angivet intresse.

Acte clair. Förhandsavgörande från EU-domstolen behövs inte eftersom det är uppenbart hur EU-rätten ska tolkas. Detta är en undantagsregel som förutsätter att den nationella domstolen är säker på att EU-domstolen och samtliga nationella domstolar i EU skulle komma till samma slutsats.

Adekvat kausalitet. Rättslig relevant orsakssamband, ett centralt begrepp inom straff- och skadeståndsrätten. En förutsättning för ansvar är att det finns ett orsakssamband (kausalitet) mellan handling och skada, som dessutom är rättsligt relevant (adekvat) - vilket ofta blir en bedömningsfråga.

ADR, Alternative Dispute Resolution. Alternativ tvistelösning eller alternativ konfliktlösning. Begreppet står för ett antal tekniker som syftar till att lösa konflikter mellan människor och mellan företag utanför allmän domstol. Exempel på ADR är medling och skiljeförfarande.

Advokat. För att få kallas advokat krävs medlemskap i Sveriges advokatsamfund. För att bli medlem ska man ha en juristexamen och 3 års praktiskt juridiskt arbete. Innan advokatsamfundet beviljar medlemskap får kollegor och domstolar som varit i kontakt med den sökande möjligheten att yttra sig om personens lämplighet. Personen måste också klara två teoretiska prov. Alla blir inte antagna och dessutom kan man bli utesluten om man beter sig oetiskt.

Advokatmonopol. Den som uppträder som ombud i domstol måste inte vara advokat.

Advokattvång. Den som uppträder i domstol, exempelvis som åtalad för ett brott, måste inte representeras av en advokat.

Alkolås. Alkolås kallas alkoholmätare i fordon som någon måste blåsa i innan ett fordon startas. Om mätaren ger utslag att den som blåser druckit mer alkohol än vad alkolåset är programmerat att acceptera, innebär det att fordonet inte kan startas. Dessa former av alkoholmätare finns även i vissa yrkesfordon, såsom bussar och lastbilar. Jfr Utandningsprov.

Allemansrätt. Den rätt som alla i samhället har att färdas och vistas på annans mark och vatten, samt en rätt att tillgodogöra sig vissa naturprodukter där man vistas. Var och en som nyttjar allemansrätten måste visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med naturen.

Allmän benådning. Straff efterskänks kollektivt - vanligen för politiska brott. Jfr Nåd.

Allmän domstol. De allmänna domstolarna handlägger brottmål och tvistemål (tvister mellan enskilda). De allmänna domstolarna är tingsrätter, hovrätter och Högsta domstolen. Övriga typer av domstolar är förvaltningsdomstolar och specialdomstolar.

Allmän följdskada. Ekonomisk följdskada till en person- eller sakskada, exempelvis ökade utgifter eller minskade inkomster till följd av skadan. Denna typ av följdskada tillkommer vid sidan av direkta kostnader för exempelvis sjukvård och reparationer.

Allmän handling. En handling är allmän om den förvaras hos en myndighet och enligt särskilda regler anses inkommen dit eller upprättad där. Handlingen kan vara ett vanligt pappersdokument, men lika gärna en framställning som man kan läsa, lyssna på eller uppfatta på annat sätt med ett tekniskt hjälpmedel. Offentlighetsprincipen innebär att vem som helst får begära ut en allmän handling. Myndigheten ska då göra en sekretessprövning och handlingen ska lämnas ut om inte sekretess föreligger.

Allmän sammankomst. Sammankomst som anordnas för allmänheten eller som allmänheten har tillgång till. För att få ordna en allmän sammankomst på offentlig plats krävs som huvudregel tillstånd. Exempel på allmänna sammankomster är demonstrationer och föreställningar.

Allmän åklagare. Allmänna åklagare leder förundersökning, beslutar i frågor om tvångsmedel och åtal samt processar i tingsrätt och hovrätt i brottmål. Riksåklagaren är ensam allmän åklagare i Högsta domstolen. Vid sidan av de allmänna åklagarna finns särskilda åklagare, JO och JK. Allmänna åklagare är: - riksåklagaren och vice riksåklagaren - överåklagare och vice överåklagare - chefsåklagare, vice chefsåklagare och kammaråklagare.

Allmänfarliga brott. Brott som kännetecknas av att de utsätter andra människor, annans egendom eller viktiga samhällsintressen för betydande fara. Exempel på allmänfarliga brott är mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, sabotage, kapning och spridande av smitta.

Allmänna reklamationsnämnden. Statlig nämnd med huvuduppgift att pröva konsumenttvister. Tvisterna kan avse varor, tjänster eller andra nyttigheter. ARN ger rekommendationer för hur tvisterna bör lösas, men dessa uttalanden är inte bindande.

Allmänna rättsprinciper. Kallas även för allmänna rättsgrundsatser. Grundläggande och beständiga principer utan angiven rättsföljd. Om en allmän rättsprincip konkretiseras kan dock rättsföljder knytas till den. Exempel på allmänna rättsprinciper är proportionalitetsprincipen och legalitetsprincipen.

Allmänna råd. Generella rekommendationer om tillämpningen av en författning, vilket utfärdas av centrala myndigheter. De anger hur någon kan eller bör handla i ett visst hänseende.

Allmänprevention. Straffet ska avskräcka människor från att begå brott.

Allmänt mål. Utsökningsmål där staten eller en kommun begär verkställighet av fordran, exempelvis böter, skatt, tull eller andra avgifter. Det allmänna företräds av kronofogden.

Allmänt åtal. Åtal som väcks av en allmän åklagare för ”det allmännas”, d.v.s. samhällets, räkning.

AML, Arbetsmiljölag. Arbetsmiljölagens (1977:1160) ändamål är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö.

Analogisk tolkning. Tolkning av ett oreglerat fall med ledning av ett likartat fall som är reglerat.

Angivelsebrott. Brott som hör under allmänt åtal och som i princip måste anmälas för att åklagaren ska få väcka åtal. Åklagaren får dock även själv väcka åtal om det är påkallat utifrån allmän synpunkt.

Anhållande. Ett tillfälligt frihetsberövande av en person som gripits som misstänkt för ett brott. Anhållande beslutas av åklagare. Senast efter tre dagar ska åklagaren fatta beslut om häktning, vilket prövas av en domstol. Anhållande förutsätter att brottet är så pass allvarligt att det finns skäl för häktning eller att det krävs ytterligare utredning innan personen kan släppas fri. Jfr Gripande, Häktning.

Anstiftan. En anstiftare är den som förmår en annan person att begå ett brott. Anstiftaren kan dömas till lika strängt straff som gärningsmannen. Även försök till anstiftan, som kallas stämpling, är straffbart vid vissa mycket grova brott, som t.ex. mord och grov misshandel.

Ansvarsförsäkring. Försäkring som täcker den skadeståndsskyldiges ansvar för personskador eller sakskador.

Ansvarsgenombrott. Bakomliggande intressent blir mot gällande principer ansvarig för den juridiska personens åtaganden, exempelvis att en aktieägare blir ansvarig för aktiebolagets skulder eller att ett moderbolag får ansvara för sitt dotterbolag. En förutsättning är att den juridiska personen har agerat vårdslöst i sina åtaganden.

Ansvarsyrkande. Åklagaren eller målsägarens begäran om att domstolen ska döma en person till ansvar för ett brott.

Arbetsgivaransvar. Det ansvar som en arbetsgivare har för person- och sakskada som hans arbetstagare vållar genom fel eller försummelse i tjänsten. Arbetsgivaransvaret brukar motiveras av arbetsgivarens större möjlighet att försäkra sig mot dessa skador.

Arbetsmiljöbrott. Vissa brott som har begåtts så att de är arbetsmiljöbrott enligt brottsbalken, BrB. Om brott som vållande till annans död, vållande till kroppskada eller sjukdom samt framkallande av fara för annan begås genom att någon uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som åligger denne enligt arbetsmiljölagen så anses det vara ett arbetsmiljöbrott. Straff måste utkrävas av en fysisk person, den som representerat arbetsgivaren i den aktuella situationen. Som komplement och alternativ till att en fysisk person ställs till ansvar kan också företaget som juridisk person dömas att betala företagsbot.

Arbetsmiljöverket. Myndighet med huvuduppgift att se till att arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftning följs.

Artbrott. Artbrott är brottslighet av sådan art att Högsta domstolen eller lagens förarbeten ansett att ett kortare fängelsestraff alltid skall presumeras. Straffvärdet ligger på max 12 månader och skall egentligen leda till icke-frihetsberövande påföljd, men på grund av brottets speciella karaktär skall fängelse som regel utdömas. Artbrott är brott som karaktäriseras av att de är svåra att förebygga eller upptäcka, svåra att utreda, blivit mer utbredda eller elakartade på senare tid, riktar sig mot enskilda personers integritet eller mot rättsväsendet som sådant. Exempel på artbrott är grovt rattfylleri, olaglig vistelse i riket, oprovocerad misshandel, våld mot tjänsteman, vissa skattebrott, narkotikabrott, vissa bokföringsbrott, mened, barnpornografibrott m.m. Jfr Straffvärde.

Attest. Skriftligt intyg, bevis.

Auktorisera. Bemyndiga, befullmäktiga, stadfästa.

Auktoriserad revisor. Revisor som har viss angiven utbildning, praktik och högre revisorsexamen.

Avkriminalisera. Straffbar handling blir straffri genom lag eller praxis.

Avkunna dom. Meddela dom muntligen genom uppläsning.

Avskrivning. Ett mål skrivs av när saken förfallit, t.ex. om överklagandet återkallas eller om en myndighet har omprövat sitt beslut till den klagandes fördel. Slutligt beslut från rätten att skilja målet ifrån sig utan sakprövning, exempelvis för att talan har återkallats.

Avtäkt. Rätt att frånta tjuvfiskare och tjuvjägare deras fångst och redskap m.m. Denna rätt har ägare av marken eller vattnet, jakträttsinnehavare m.fl. En förutsättning är att denne tar tjuvjägaren/tjuvfiskaren på bar gärning.

Avvisning (utlänningsrättsligt). Beslut som innebär att en utländsk person avlägsnas från landet.

Avvisning (processuellt). Slutligt beslut av rätten att skilja målet ifrån sig utan sakprövning, exempelvis för att det föreligger rättegångshinder.